Rensning och utveckling

I våras kraschade min dator. På ett sätt skönt, på ett sätt en kris. Skönt- ja, jag var ju tvungen att skaffa mig en ny dator, för annars kan jag inte jobba. Kris? Ja, alla mina filer, foton, program och allting annat fanns ju i den och helt plötsligt var den bara död. Kraschad. Gick inte att starta. Panik. Jag beställde en ny, mannen fick tag i en jobbkompis som kunde kika på den och konstatera att systemet kraschat men kunde lägga in ett alternativt operativsystem så delar av mitt liv i datorn kunde kommas åt. Detta var som sagt i våras. Jag fick hem en ny dator, en liten, smidigare, snabbare än mitt monster jag hade innan. Men efter två veckor gick skärmen sönder på den och då kändes livet bara hopplöst. Där och då tappade jag lite lusten kändes det som. Det ska bara fungera. 5 veckor senare höll jag återigen en ny dator i handen, men det är först nu igår och idag som jag orkat ta tag i att lägga över filer och få igång allt igen. Lite av det viktigaste har jag ju givetvis gjort innan, men allt som inte behövs men som man vill ha, det har blivit liggande.




Jag förde över alla mina Trollatingfiler och gick igenom dem. Ibland tycker jag inte att jag sytt så mycket, men faktiskt, det är en hel del. Och allt fotograferar jag inte heller. Mycket av barnens kläder hinner aldrig fotograferas innan de åker på och en del beställningar fastnar heller inte på bild. Men det är roligt att kunna se sin egen utveckling.

De första bodysarna jag sydde var till Mimer när han låg i magen. Jag hade besökt Jofotex på sommaren när jag precis fått veta att jag var gravid. Jag valde ut röda elefanter, turkose flodhäst och ett randigt tyg. Eftersom vi inte visste om det var Lillebror eller Lillasyster så kändes dessa passande till både och. Den enda av dessa 3 bodys som faktiskt gick att använda var den med flodhästarna. Den användes någon enstaka gång. De andra två var som bilderna visar både skeva, sneda och vida i halsen. Ingen hit och det dröjde ett par år innan jag gav mig på att sy bodys igen. En uppdatering i maskinparken till en Janome Coverpro med bandkantare och lite mer självförtroende behövdes för att återigen göra bodies. Och vilken tur eftersom jag då vågade mig på att sy Junos första kläder.

Junos första kläder. En viss skillnad mot mimers skeva bodies. 

Som sagt, kul att se att man ändå utvecklas, även om det nog mest har att göra med att man uppdaterar maskiner och hjälpmedel. 

Har fått hem en ny kul pryl som jag tänkt testa ikväll, men ute åskar det och jag vågar mig inte riktigt på att koppla in alla maskiner. Så jag busar och har datorn igång och passar på att blogga. Något som jag verkligen inte hunnit med under våren, men hoppas att hösten bjuder på många tillfällen till det.